Petra Morphium

Jag undrar även en annan sak just.
Jag är faktiskt jävligt kär i min älskade brandsnopp. Jag har varit med honom sen han kom hem, mer eller mindre.
Men ändå kan jag liksom inte låta bli och undra om han vill se mig även idag. Nog för att han behöver egen tid och träffa vänner och familj osv. Men jag vill var med honom hela tiden. 
Men så är det när man är nykär.

• Man vill inte göra något annat än att vara med just den personen. 
  Men med erfarenhet av förhållanden sen tidigare i livet, så vet man att man behöver sitt eget space. Men det finns alltid mobil om det skulle krisa. Hurra för sitt lilla liv i fickan. Right?
• Man tror att ens liv är så tråkigt bara för att man inte är med just den personen.
  Ja, jag tror att ens bästa och närmsta vänner och familj blir säkert sjukt glada när dom får höra att umgås med dem är så in i helvete tråkigt. Föresten, varför skulle ens pojk/flickvän tycka det var tråkigt att höra att du har haft kul på ditt håll?
• Jag kan inte sova utan honom/henne!
  Nej, det var ju tråkigt. Men ni kommer inte vara med varandra exakt VARJE dag och natt. Ibland är man ifrån varandra och då får man helt enkelt lära sig att sova själv. Hur jobbigt det än må vara. Dessutom så har man något att se fram emot. Dagarna/timmarna/minutrarna/sekunderna flyger iväg och blir mer eller mindre icke existerande.
• Tänk om han/hon är otrogen!?
  Tänk om han/hon inte är det? Det blir ju bara jobbigt, obekvämt och sjukt pinsamt. Men om det visar sig att han/hon har en historia med att vara otrogen och är väldigt flörtig både URL och IRL, på mobilen osv. Då är det dags att kolla upp detta och snacka. Är något jobbigt och känns fel, så ska man reda ut det så fort som möjligt. Min erfarenhet säger att ju längre man är tyst och har en inre battle med sig själv, ju knäppare blir man och kan resultera till konstiga utbrott. Prata, prata prata prata PRATA!!!